Så, Sandra, jag och Matilda tog en promenad. Vilket äventyr. Allt vi ville var att utforska det nya området där det byggs hus för fullt. När vi hade kollat runt bland de nybyggda husen gick vi och satt oss på bron som går över järnvägen, och där satt vi ett bra tag. Pratade om allt från Harry Potter till Sandras kassa smak gällande killar (med Rikard som undantag, we love you Rille!). När det började mörkna tänkte vi bege oss hemmåt, och ta samma väg tillbaka som vi kom ifrån. Men när Matilda kollar ner i diket ser hon tre grävlingar, vi fick panik, sprang tillbaka till bron och klättrade upp på räcket. Jag övertygade både Sandra och Matilda om att grävlingar är aggresiva som bara den, och typ äter människor. Så vi hängde där på räcket ett tag, men sen tog vi mod till oss och började gå mot grävlingarna. Tror ni inte att de jävlarna kollar på oss från sitt lilla dike? Vi trodde att dom skulle anfalla oss, så vi sprang.

Det slutade med att vi gick rakt ut i skogen, genom skogen och ut på stora vägen in mot stan. Det hette säkert något fint, men mitt lokalsinne är inte det bästa. Det var iallafall utanför Storvreta så vi började den långa vandringen tillbaka. Och oj så kul vi hade, om man bortser från värken i fötterna och benen. Sen körde en bil upp brevid oss, Matilda fick panik och såg sitt liv spelas i revy. Men det var tack och lov bara min mamma som fick agera taxi hem.

Slutet gott allting gott.