Jaha. Då var man tandlös, igen, eller, lite mer, kanske, eh. Jag är tre tänder fattig! Okej.

Att jag var tvungen att vakna redan halv åtta imorse var inte det värsta, när jag väl kommer till tandläkaren visar det sig att en satans ryska (eller liknande, jag är inte så bra på att placera vilket språk hon bröt på). Hon var ilsk, manhaftig och kunde inte ens prata svenska! Hon mumlade och varkade allmänt virrig, dessutom tänkte hon dra ut en tand i överkäken. Då hade jag lust att skrika på henne att dom redan var borttagna, istället kollade jag bedjande på mamma och hon fick ta över den uppgiften.

Och inte nog med det, när hon väl började bedöva gick det åt helvete. När hon skulle sticka i något i mitt tandkött som mycket väl kunnat vara en kniv för att kolla om bedövningen hjälpt gjorde det så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Tillslut fick hon ut tanden efter mycket om och men. Då skulle hennes assistent torka blod på min kind och det slutar med att jag får vatten innan för tröjan, väldigt mycket vatten.

Det första jag mumlade till mamma när vi kom ut från det där satans dårhuset var något i stil med att den ryskan aldrig mer skulle få stoppa så mycket som ett finger i min mun (det är nämligen planerat att hon ska dra ut yttligare en av mina tänder).

Hm, ett så långt inlägg om ett så smärtsamt tandläkarbesök. Jag gick nog lite överstyr, ilskan över den förbannade ryskan gjorde så att mina fingrar glödde när jag tryckte på tangenterna snabbare än vinden.

Menmen, nu ska jag vila lite, hålla tummarna för att bedövningen släpper och sen far jag in till stan med Sara. Simma lungt!