Jag är så trött så det finns inte. Denna onsdag var för jävla taskig alltså. Jag försov mig, hade läxförhör om demokrati (som för övrigt gick jättebra, trots att jag pluggat på helt fel papper), stavgång i spöregn på idrotten och sen att jag såg ut som en dränkt katt när jag sprang runt i stan med flickorna Olsen och Olsén var som grädde på moset. Dagen blev tack och lov lite bättre mot slutet, kladdkaka på Uppsalas mysigaste café och jag hade precis fikat färdigt och snackat av mig lite när mamma tänkte rulla hem från jobbet. Perfect.

Egentligen förstår jag inte ens varför jag sitter här, jag orkar knappt trycka på tangenterna. Detta inlägg har säkert tagit mig över tjugo minuter att skriva. Men jag håller på planerar de närmaste dagarna med Sandra (Hammarsten, inte Olsen). Min tid försvinner och jag hinner träffa Sandra alldeles för sällan. Men nu har jag bokat henne många dagar framöver.

Ey, fan, jag, dör, måste, sova, nu.