Det gick riktigt fort hos tandläkaren. Hon skruvade lite och böt gummisnoddar (eller vad det nu är) i min mun. Sen drog mamma och jag en lunch på Cupido och sen shoppade vi pennor på Akademibokhandeln. När jag kom hem la jag mig på altanen och solade(!), så varm var det. Sen dess har jag och min bror fördrivit eftermiddagen framför tvn.

Ikväll ska jag ut och promenera med Sandra. HOho. Imorgon börjar skolan.

På onsdag börjar jag skolan, så för att vänja mig ställde jag idag väckarklockan. Dock inte på sju, jag tyckte att nio var hårt nog. Men tror ni jag hoppade upp ur sängen vid nio? Icke. Jag lyckades snooza i nästan en och en halv timme. Och jag som börjar 8:35 på onsdag, hur ska detta sluta?
 
Fast jag längtar ändå lite till skolan. För det kommer bli så annorlunda i år. Att börja ettan på gymnasiet var helt kaos, jag kände mig totalt missanpassad de första veckorna och helst av allt ville jag bara ligga hemma och sova. Jessi och jag lyckades även göra oss hatade av elevservicevårdtjosan-tanten redan första dagen i skolan. Men i år blir det bättre. Det käns helt tokigt skönt att ha valt inriktning så att jag får läsa någonting jag är intresserad av. Expo i två år blir nog strålande, sen drar jag utomlands.

Vad är grejen med kinamat? Varför äter man alltid för mycket? Idag åt jag för mycket. Detta kan delvis bero på att jag i princip livnärt mig på endast avocado, jordgubbar och vindruvor den senaste veckan. Så det kanske var bra att jag fick i mig lite "riktig" mat.

Nu ska jag googla. Vad är dom där vita räkchipsen gjorda utav egentligen? Hm. Vill jag ens veta? Mitt kinasällskap hade diverse olika förslag under middagen, och, 90% av förslagen fick mig att tappa matlusten.

Hur botar man bäst en snorig och sjuk Jenny? Med lite Newport Harbor och kinamat såklart! Sen jag vaknade har jag suttit här och plöjt igenom en massa Newport Harbor avsitt, nu är jag inne på säsong två, men hinner tyvärr inte titta mer. Nu är det är dags för kinamat.

Mitt hår håller sakta men säkert på att återhämta sig efter år av slitage. Att jag plattat det nästan dagligen har satt sina spår. Jag förstår inte ens varför jag envisades med att platta det hela tiden, det är ju platt...

Hur som helst. Nu håller vi tummarna för att mitt hår växer snabbt och blir långt och fint igen. Helst av allt vill jag har långt hår typ nu, men hårförlägning är det äckligast jag vet.

Sorry, my bad. Rille vill hellre till Furuvik. Vilket jag också vill, om jag tänker efter. Trots regnet förra sommaren hade vi det väldigt trevligt. Vi blev anfallna av apor, tog en promenad genom ett terrarium fullt med ormar, klappade getter och åkte minst tjugo gånger i Spökslottet. Och Rille somnade på tågstationen när vi väntade på tåget som skulle ta oss hem.


(Han kommer slå mig när han ser detta....)

Den trettonde juni skrev jag "Solen sken så vi drog en picknick. Jag mötte upp Sandra och Rille, sen shoppade vi loss på ICA (200:- för lite kakor och vindruvor, vart är världen på väg?) sen cyklade vi vidare och slog oss tillslut ner i ett enormt träd som sträcker sig över fyrisån. Rikard utmanade ödet och lekte Tarzan, fast han klarade sig utan att ramla ner i vattnet. Sandra var väldigt nära, hon såg ut som en flodhäst där hon hoppade runt bland grenarna. Jag däremot satt still på en av grenarna närmast marken, eftersom jag redan vet hur det känns att hoppa runt bland grenarna och ramla ner i vattnet. Been there done that."

Och nu när Sandra har kommit hem från Cypern kommer jag med all sannolikhet tvinga med dom på yttligare en picknick i trädet någon dag. Om vädret tillåter förståss. Håll tummarna.

Min tandställning har gått sönder.
Bågen som sitter mellan bracket och fästet är defekt. Eller: Typ den där ståltråden som sitter på tanden längst bak är trasig. Hur som helst står det inte rätt till.

Annars då? Jag har ont överallt. Feber. Mina halsmandlar är svullna. Snorig. Huvudvärk. Jag har ont i örat. Och imorse vaknade jag klockan åtta.

Inte nog med att jag har drömt om läskiga barn med påsar på huvudena, jag gick och la mig elva, allt för att jag inte vågade vara vaken ensam. Men sen vaknade jag vid tre, fram till fem låg jag och räknade minuter. Fan så sakta klockan går när man inte kan sova. Så jag låg i sängen och frös och svettades om vartannat. Sen kom mamma. Hon påstod att jag hade feber, eftersom jag kokade. En Ibumetin senare somnade jag brevid mamma.

Så, vad har vi lärt oss?
1. Skräckfilmer är inte bra för mina nerver, speciellt inte skräckfilmer med läskiga barn i.
2. Gå inte på bio när du känner dig krasslig, det resulterar i att du vaknar mitt i natten med feber.
3. Skrik och skratta inte när du redan har ont i halsen, det blir bara värre.
4. Biovaktmästare som är 90+ borde gå i pension.

På tal om biovaktmästare.
Vi hade bokat fyra biljetter till filmen, fyra platser i salongen. Men vad fick vi? Tre platser och en trasig stol. Först gick inte stolen att fälla ner, den satt fast. Så Sara springer till vakmästaren och han kommer in i salongen för att "laga stolen", men isället plockade han isär den. Sen försvann han språrlöst. Fem minuter senare kommer han tillbaka med en hammare, eller nått i den stilen. När filmen börjar har han inte lagat stolen, han fick panik, frustade lite, och sprang därifrån. Rebecca satt på golvet hela filmen.

"Laura tillbringade den lyckligaste delen av sin barndom på ett barnhem. De föräldralösa barnen såg varandra som bröder och systrar och de togs om hand av en kärleksfull personal. Nu, trettio år senare återvänder hon, tillsammans med sin make och deras 7-årige son Simón, driven av drömmen av restaurera den sedan länge övergivna byggnaden, och slå upp dess portar för handikappade barn. Det nya hemmet och dess mystiska omgivningar väcker liv i Simóns fantasi och pojken börjar spinna ett nät av otroliga sagor och inte helt oskyldiga lekar."

Jag kommer förmodligen inte komma hem levande ikväll från bion. Antingen blir jag uppäten av något spöke/monster, eller så dör jag av skräck.

Så, vadå? Jag är tandlös. Men hey, jag har hört att det ska vara hel inne i höst. Fast förvisso syns det inte att jag är en tand fattig i underkäken, men ändå, jag vet att det saknas en.

Tio i tolv borde jag och Sara ha befunnit oss på bussen som rullade in mot stan, men det blidde ett litet missförstånd. Eftersom den människan är värre sjusovare än mig trodde jag att hon skulle försova sig. Eller, åtminstonde slå en pling när hon hade vaknat och var redo för bussresan. Men icke. Vi kom till stan iallafall, och jag köpte en rosa filofax i läder för trehundra pix. Den är fin, fast jag är egentligen inget big fan av rosa.

PS. Imorgon ska jag se Barnhemmet på bio, jag kommer drömma mardrömmar i en vecka, minst. DS

Jaha. Då var man tandlös, igen, eller, lite mer, kanske, eh. Jag är tre tänder fattig! Okej.

Att jag var tvungen att vakna redan halv åtta imorse var inte det värsta, när jag väl kommer till tandläkaren visar det sig att en satans ryska (eller liknande, jag är inte så bra på att placera vilket språk hon bröt på). Hon var ilsk, manhaftig och kunde inte ens prata svenska! Hon mumlade och varkade allmänt virrig, dessutom tänkte hon dra ut en tand i överkäken. Då hade jag lust att skrika på henne att dom redan var borttagna, istället kollade jag bedjande på mamma och hon fick ta över den uppgiften.

Och inte nog med det, när hon väl började bedöva gick det åt helvete. När hon skulle sticka i något i mitt tandkött som mycket väl kunnat vara en kniv för att kolla om bedövningen hjälpt gjorde det så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Tillslut fick hon ut tanden efter mycket om och men. Då skulle hennes assistent torka blod på min kind och det slutar med att jag får vatten innan för tröjan, väldigt mycket vatten.

Det första jag mumlade till mamma när vi kom ut från det där satans dårhuset var något i stil med att den ryskan aldrig mer skulle få stoppa så mycket som ett finger i min mun (det är nämligen planerat att hon ska dra ut yttligare en av mina tänder).

Hm, ett så långt inlägg om ett så smärtsamt tandläkarbesök. Jag gick nog lite överstyr, ilskan över den förbannade ryskan gjorde så att mina fingrar glödde när jag tryckte på tangenterna snabbare än vinden.

Menmen, nu ska jag vila lite, hålla tummarna för att bedövningen släpper och sen far jag in till stan med Sara. Simma lungt!

Imorgon ska jag till tandläkaren. Det är dags att påbörja processen jag väljer att kalla "tandställning på nederkäken". Så imorgon ska jag dra ut en tand, vilket jag VERKLIGEN ser fram emot...  Jag som hela sommaren intalat mig själv att "sätta-i-tandställningen-och-vänja-sig-vid-att-ha-tandställning"s perioden var över, men nu börjar allt om igen, från början.

Idag har jag städat mitt rum. Jätteordentligt. Jag har till och med dammsugit, och det brukar jag sällan göra frivilligt. Sen har jag börjat mobba galgar. Dom som är fula och trasiga får inte längre hänga i min garderob, eftersom jag igår införskaffade en massa nya fina galgar.

För övrigt så är det idag exakt tio dagar tills jag börjar skolan igen. Och om fyra månader och fjorton dagar fyller jag sjutton. Men dessförinnan ska vi även bege oss till Thailand, det blir väl någon gång i slutet av November. Jag längtar, redan.

Nu har jag sett Hancock. En film som handlar om en bortkommen superhjälte. Jag har sett både bättre och sämre filmer, men den var väl godkänd iallafall. Fast slutet var dåligt. För övrigt så har jag spenderat hela kvällen med att klistra megaklistermärken på min vägg, helt i onödan. Dom ramlar ner och har sig hela tiden! Men nu har jag stått och tryckt fast dom i typ en kvart, så nu hoppas jag att dom sitter. Klistermärkena är dock bara provisoriska, dom får hänga där (om dom inte ramlar ner) tills jag har beställt en tavla.

Nu, The OC.

Jag förstår inte hur jag ska kunna vänja mig vid att gå upp klockan sju när skolan börjar. Nu för tiden går jag och lägger mig tidigast klockan ett och vaknar inte före elva. Hur kunde detta hända? Jag som vaknade halv åtta och gick och la mig två en hel vecka då vi var i Aspnäs, och ändå var jag pigg om dagarna. Jag måste få tillbaka den rutinen...

Idag ska jag och mamma till IKEA, Chili och liknande.Eftersom det fortfarande är en del småsaker som saknas i mitt rum.

Later.

Såhär på kvällskvisten har jag inte så mycket att göra. Så jag roar mig med att prata med diverse konstiga människor via en uppfinning vi kallar MSN. Och vet ni vad? En person jag inte träffat på allt för länge loggade in (Jessi) och berättade något jag fann väldigt lustigt.

Nu vill jag att ni går in på google, söker efter bilder, och som sökord skriver ni "olycklig kärlek". Jag skrattade typ jättelänge! Fast detta är förståss om man förstår sig på det roliga (jag förstår det roliga).

Sådärja. Nu har jag bytt adress, jag håller även på och trixar lite med designen. Men då Photoshop inte behagar fungera får jag använda mig av diverse andra "B-program". Men det ordnar sig ska ni se.

Är det nu jag ska presentera mig? Med tanke på att jag faktiskt har skapat en helt ny blogg. Kanske föll några för min nya adress och började läsa min blogg precis just nu? Så, jag får väl lov att presentera mig då.

Jag heter Jenny, efternamnet är inte relevant. Jag är sexton, going on seventeen. Sjutton fyller jag först på julafton, så det är lite mindre än ett halvår kvar om jag har räknat rätt. Tillsammans med min mamma, pappa och min tokigt irriterande lillebror bor jag i en grå villa med vita knutar. Jag har även en massa husdjur, dammråttor. Förut hade jag ett helt akvarium fullt med fiskar, men det tog plats, krävde att jag städade det minst två-tre gånger i månaden och luktade fiskmat. Så fiskarna spolade jag ner i toaletten (det är nu ni ska föreställa er hur jag sätter lillfingret vid mungipan och fyrar av ett så kallat "evil laught"). Den tjugonde augusti börjar jag i andra ring på gymnasiet. Jag går på GUC här i Uppsala och läste första året "medieprogrammet", nu till hösten inriktar jag mig på expo/design. Min största passion är att slösa pengar, jag älskar att shoppa. Kläder hit och kläder dit, en del används aldrig, som mamma gång på gång har påpekat. På fritiden sitter jag mer än gärna vid datorn, umgås, reser, fotar, skriver och såklart, shoppar. Jag arbetar även som gymnastikledare för Uppsalaflickorna, vilket innebär att jag lär ut gymnastik. 
        Jag är egoistisk, elak och envis. Glad är jag också ganska ofta, förutom när mamma skriker att jag måste städa mitt rum (hey!  har hon aldrig hört talas om en så kallad städerska?). I framtiden tänker jag jobba som formgivare av något slag (kläder, grafiskt, you name it), jag ska även bege mig till USA, bli rik, gifta mig med min drömprins, skaffa två barn, lära mig surfa, hoppa fallskärm och dö lycklig.

Välkommen till min nya blogg!